Koka saft

Det här inlägget är en fortsättning på det tidigare inlägget Göra egen sylt och saft.

Det finns något väldigt trivsamt med att göra samma sak återkommande år efter år. När man inte behöver läsa på och tänka så mycket längre. När händerna sköter sitt och man kan ägna tankeverksamhet åt annat, eller bara helt enkelt gå upp i det man gör och bli ett med de olika momenten i saftkokning. När man har tid och inte behöver stressa utan bara kan insupa sommaren. Det ger mig frid.

Nu när mina barn är större begriper jag inte hur jag gjorde när de var små, men vi hade saft varje år, hur det nu gick till. Men jag minns det som en aha-upplevelse när barnen var så stora att de var mera självgående och jag kunde göra alla momenten i saftkokning i ett svep. Det blir som en långsam rytm av återkommande cykler.

Min saft är vinbärssaft. Först mognar de röda vinbären, och efter några dagar kommer de svarta också. Röda vinbär har mer sammanhållna klasar, som man plockar en och en. Svarta vinbär brukar jag repa av busken ner i en skål av något slag. Sen får man skölja bären och rensa bort sniglar och vissna blad och t ex ogräsfrö, men det gör inte något om det blir lite gröna blad kvar.

Sen mäter jag bären och har dem i ett durkslag. Jag kokar upp 3 dl vatten per liter bär i min stora pastagryta på 5 liter. Häller i bären när det kokar och låter alltihop koka upp på nytt. Jag klämmer sönder bären mot kanten på grytan, men inte så jättenoga. Det behövs inte om man tänker koka upp bärmassan en gång till sen.

Så när bären ändå har kokat sönder ganska rejält är det dags att sila den. Jag har en silställning av plats som jag sätter i en silduk och monterar på en annan gryta eller en rostfri skål. En silduk kan man göra själv av lämpligt tyg och har man ingen köpt silställning så kan man vända en köksstol uppochner, knyta fast sin silduk mellan de fyra benen och sätta in grytan/skålen undertill.

Sedan är det dags att få över den sönderkokta bärmassan i silduken. Här vill jag utfärda en varning för att hälla! När jag häller över bärmassan skvätter den omkring vilket ör att man får mörkröda fläckar i köket och, vad värre är, att det kan stänka kokhet bärmassa på en själv också. Och eftersom det ofta är väldigt varmt de dagar man kokar saft och man kan vara klädd bara i linne kan det göra riktigt ont. Trist är det också om det stänker bärmassa ner i den avsilade saften. Så jag öser över med soppsleven. Man får ändå vara försiktigi så att inga bär hamnar i den blivande saften.

Hur länge ska saften stå och rinna av? Min mamma som växte upp under kriget var van att ta tillvara allt och lät saften stå och rinna av i timmar. Mina böcker säger en halvtimme. Jag gör nog en sorts kompromiss. Har man fyra liter bär tar det tid innan det slutar rinna, eller droppa ganska tätt, genom silduken.

Sen hinner man inte mer den dagen om man har småbarn, är min erfarenhet. Då kan man ställa den sura saften/juicen i kylen eller frysa den till senare. Har man möjlighet kan man dock fortsätta direkt. Då mäter man upp saften och häller tillbaka den i den urdiskade grytan (eller en annan, mindre). Man tar fram lämpligt antal flaskor, skruvar av korkarna och sätter in dem i kall ugn, som man sätter på 100 grader för att sterilisera flaskorna. Har de innehållit saft tidigare kan det sitta paraffin kvar på flaskorna och korkarna. Då är det bra att ha ett bakpapper i botten av ugnen så att det inte droppar paraffin i ugnen.

Hur mycket avrunnen saft hade du? Mät upp 6 dl socker per liter saft. Låt saften koka upp innan du rör i sockret. Koka sen upp försiktigt igen och rör om sockret. Sätt ner värmen när det kokar och skumma tills det inte bildas mer skum. Vill du tillsätta natriumbensoat så ta saftgrytan från värmen, fiska upp lite saft i en kopp och rör ut ett kryddmått natriumbensoat per liter saft i koppen och häll sedan koppens innehåll tillbaka i saftgrytan.

Häll försiktigt upp saften i heta, rena flaskor. Låt dem svalna en del och paraffinera sedan en gång när de börjar bli svala (så pass at paraffinet stelnar) och en gång till när de har blivit riktigt kalla.