Om vårt livslånga förhållande till saker


I anknytningsteorin betecknar trygg bas föräldern som den trygga punkt varifrån barns utforskande utgår, och säker hamn föräldern som den barnet vänder sig till när det känner sig oroligt, ledset eller otryggt för att tanka trygghet och ladda batterierna. Det är den unika människan som är den viktiga. Ett barn har sin förälder som trygg bas och säker hamn oavsett de yttre omständigheterna. Det är inte kopplat till hemmet eller ett visst rum. Anknytningspersonen i sig är unik och inte utbytbar. Det går inte med en annan person.

I vår kultur anses det ofta som bra att barn fäster sig vid en speciell sak, en snuttefilt  eller ett gosedjur till exempel, som liksom "laddas" med betydelse, så att barnet finner lugn och ro när det håller på med det - ett övergångsobjekt. Övergångsobjekt är mindre vanliga bland barn som ammas längre och kan saknas helt i andra kulturer (som är mindre materialistiska). Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg, undrar jag om bruket av övergångsobjekt har någonting att göra med vår livslånga upptagenhet med saker.

För jag tycker vi har en benägenhet att skapa relationer till saker, döda ting som inte har en hjärna och inte förmåga att svara. Vi vill tro att saker gör oss lyckliga. Det är till och med fullt acceptabelt att säga att man är kär i ett par skor eller en kaffemaskin.

Jag sitter också fast i det. Jag är fäst vid min klockradio, min cykel och mitt kök. Köket har jag investerat både tid och pengar i. Under många år målade jag lager på lager med långsamtorkande linoljefärg på alla köksdelarna innan de äntligen var färdiga att montera ihop. Det är vackert, relativt miljövänligt och luktar gott. Men ändå.

(Ännu värre är det med ärvda saker, där det är så lätt att få för sig att saken fortfarande hänger ihop med sin förra ägare, trots att denna är död och begraven sedan år tillbaka. Jag rensar fortlöpande ut mina föräldrars gamla saker, håller en sak i handen och hjärnan tänker, med min förälders röst, "men det är väl synd ..." och jag får riktigt argumentera tillbaka till den: Jag ska säga dig vad som är synd. Det var synd att du blev sjuk och dog. Men nu är du borta och du kan inte komma tillbaka och använda saken. Jag kan slänga den om jag vill. Men det var en utvikning.)

Det är också vanligt att man drömmer om att en ny sak ska göra en lyckligare. Nina Björk diskuterar fenomenet i sin bok Lyckliga i alla sina dagar, där hon också landar i att det är de mänskliga relationerna, kärleken, som egentligen är det djupast mänskliga som också borde styra hur vi bygger vårt samhälle - men inte gör det. "Om bara jag hade en grön tennisboll/en ny och bättre bil/vad som helst så skulle jag vara lycklig". I själva verket är det ett tänkesätt som störtar oss i fördärvet. Vi har redan konsumerat upp de resurser på jorden som skulle ha räckt året ut för ett hållbart liv.

Vi kan vara väldigt snabba i att tro att om bara en viss sak vore så är problemen bortblåsta. Så vi lägger timme efter timme, vecka efter vecka för att jobba ihop pengar som vi förbrukar på saker. Man kan fråga sig inför varje önskan som dyker upp "är jag beredd att jobba så lång tid som det tar för att tjäna ihop till saken, eller vill jag hellre vara ledig den tiden och ta det lugnt? För mig blev svaret väldigt ofta det senare.

Inom området barnafödande tänker jag på två typer av saker. För några år sedan var det snäckorna som man skulle lägga på bröstvårtorna om de var såriga. Ingen vetenskaplig underbyggnad, men snacket spreds snabbt. Tänk att det kunde vara så enkelt och naturligt - snäckor på brösten så poff är problemen borta!

Den underliggande orsaken till att kvinnor får sår på bröstvårtorna vid amning är att barnet har för litet tag och det kan ofta avhjälpas med vägledning i amningsteknik. Det är mer finlir men inte så väldigt komplicerat egentligen. Svårare är det att nå ut med budskapet att lösningen på problemet inte är saker - snäckor, salvor eller en amningsnapp - utan något i hur man gör, något man kan lära sig och lära vidare till andra. Men det är som att tron på saker är så stark att det är svårt att övertyga sina medmänniskor om att lösningen kan vara något annat.

Det senaste tillskottet bland saker är bläckfiskar till för tidigt födda i kuvöser. Bläckfiskvirkandet började enligt Hemmets Journal på en dansk neonatalavdelning för mindre än ett år sedan, och spred sig snabbt som en löpeld. För en prematur sägs det vara lugnande att sluta handen om en mjuk bläckfiskarm. Pulsen går ner och de blir mindre flaxiga, säger personalen i detta inslag. Men precis samma effekt, och mycket mer därtill, får man om barnen läggs hud mot hud på sin förälders bröstkorg. Plus att det ligger närmare till hands att föräldrarna får en insikt om att de är de viktigaste personerna i sitt barns liv och att det är deras barn, inte sjukhusets. Slutligen är hudkontakt väldokumenterat, till skillnad från virkade bläckfiskar. Läs mer om hudkontakt i neonatalvården på dr Nils Bergmans hemsida kangaroomothercare.com.

Sverige sägs vara ett av världens mest sekulariserade länder, men då räknar man inte tilltron till saker. Men tron att saker skänker en lycka, självförtroende eller vad det nu är, är en illusion. Saken i sig "gör" ingenting.

Förändringen bor i oss själva, tillsammans med våra nära.


Kommentarer

Anonym sa…
Tack för ett mycket insiktsfullt inlägg! Kloka du.
Anonym sa…
Jag minns väl då min biologiska pappa, som jag träffade mkt sällan, i smyg tvättade och torktumlade mitt övergångsobjekt medan jag var ute och lekte med mina släktingar. Den dagen insåg jag att människor verkligen inte gick att lita på. Att han förminskade och förlöjligade min reaktion över hans övergrepp gjorde inte saken bättre. Det är fortf. smärtsamt att prata om. Kan verka fånigt men det är viktigt. Den där clownen var mitt allt. Jag började på ett sätt hata min pappa och tycka synd om honom from. det ögonblicket. Idag vägrar jag honom rätten att kalla sig min pappa. Min älskade clown slängde jag under en jobbig och obehandlad period av svåra tvångstankar och tvångshandlingar.
Jag skulle bytt min Hubba mot en förutsägbar, empatisk och engagerad mamma eller pappa alla dagar!

Populära inlägg